Jag var så nära.
Igår jobbade jag med den vackra kollegan igen som jag pratat om förut. Herregud vad attraherad av henne jag är. Även fast jag älskar min sambo, han vet om det och är okej med det. Vi har pratat mycket om mina känslor osv.
Igår var jag så jävla nära att kyssa henne. Vi hade så mysigt och roligt på jobbet och när det närmade sig de sista 20 minutrarna så var vi klara med allt vilket betyder att vi kan sätta oss i soffan och bara snacka. Det var då jag kände det där suget, när hon skämtade och skrattade samtidigt som hon rörde mig. Hade jag inte varit på jobbet då hade jag lätt kysst henne. Det suger till i magen när jag tänker på det.
Inatt drömde jag om henne till och med. Att jag var hemma hos henne, att hon visade någon form av känsla för mig med närhet och beröring. I drömmen freakade jag lite och hon försökte lugna mig genom att hålla om mig bakifrån. Jag vaknade med en varm och nervös känsla. Det kändes så jäkla verkligt!
Känslor är konstiga. Tur att jag kan prata om det med min älskade sambo. Han tycker bara det är skojigt.
Sexigt
Är kär just nu: JA D: Jag vill ha honooooom!
Är förlovad/gift/sambo: Nej
Har varit något av ovanstående: Nej
Har hånglat den senaste månaden: Nej :(
Har haft sex den senaste månaden: Nej...
Har haft sex det senaste halvåret: Nej
Sexdebut: Privat
Har haft sex med någon av motsatt kön: Nej
Har haft sex med någon av samma kön: Ja
Har haft gruppsex: Nej
Har haft sex på offentlig plats: Beror på hur man ser det.
Har varit otrogen: Nej!
Har haft en semesterflirt: Nej
Har blivit friad till: Nej, tack och lov. :P
Har friat till någon som sa "ja": Nej
Har friat till någon som sa "nej": Nej
Har blivit ombedd att lämna en krog/restaurang pga för vilt hånglande: Nej
Har varit kär i en skolkamrat/kollega: Ja
Har varit kär i en lärare/chef: Ja
Har haft sex med en skolkamrat/kollega: Ja
Har haft sex med en lärare/chef: Nej
Har varit på porrklubb: Nej
Har blivit erbjuden pengar för sex: Ja, tackade dock nej.
Har blivit erbjuden sex för pengar: Nej
Har haft sex på ett flygplan: Nej
Har hånglat med fler än en under samma dygn: Nej
Har haft sex med fler än en under samma dygn: Nej
Har haft sex utomhus: Ja
Har haft sex i en bil: Nej
Har en låda full med sexleksaker: Nej
Har haft cybersex: Ja
Är kär just nu: Ja
Är förlovad/gift/sambo: Ja, sambo
Har varit något av ovanstående: Ja
Har hånglat den senaste månaden: Ja
Har haft sex den senaste månaden: Nej
Har haft sex det senaste halvåret: Ja
Sexdebut: Va?
Har haft sex med någon av motsatt kön: Ja
Har haft sex med någon av samma kön: Ja
Har haft gruppsex: Ja
Har haft sex på offentlig plats: Ja
Har varit otrogen: Nej
Har haft en semesterflirt: Nej
Har blivit friad till: Nej, tack och lov. :P
Har friat till någon som sa "ja": Nej
Har friat till någon som sa "nej": Nej
Har blivit ombedd att lämna en krog/restaurang pga för vilt hånglande: Japp
Har varit kär i en skolkamrat/kollega: Ja, både och.
Har varit kär i en lärare/chef: Ja, i flera lärare
Har haft sex med en skolkamrat/kollega: Ja, med en skolkamrat.
Har haft sex med en lärare/chef: Nej
Har varit på porrklubb: Nej
Har blivit erbjuden pengar för sex: Ja, tackade dock nej.
Har blivit erbjuden sex för pengar: Ja
Har haft sex på ett flygplan: Nej
Har hånglat med fler än en under samma dygn: Ja
Har haft sex med fler än en under samma dygn: Ja
Har haft sex utomhus: Ja
Har haft sex i en bil: Nej
Har en låda full med sexleksaker: Nej, inte en hel låda. :o
Har haft cybersex: Ja
Pondus och en särskild drift
Jag är verkligen sämst. På att blogga. Men det har hänt mycket i mitt liv så jag har lite ursäkter i alla fall. Jag har flyttat och jag har börjat jobba och jobbet har tagit upp mycket av min tid. Dessutom har jag varit psykiskt sjuk, ångest och stora depressioner, det tar också på krafterna. Men jag har börjat äta medicin så det ska nog gå bra.
Vet ni förresten?
På mitt jobb finns en extremt vacker kvinna. Jag har inga emotionella känslor för henne men hon är så... intressant ändå. Jag tycker om henne, men bara som vän och kollega. hon har en extrem pondus, en en särskild drift och självförtroende som jag gillar. Hon är 60 år gammal. Jag är 24. Det är underligt att jag ändå kan känna en sorts dragning till henne. Jag hade lätt velat kyssa henne, kanske ligga med henne också, men det hade jag aldrig vågat visa. Men det är härligt att ha det där pirret i kroppen och lite småfantasier om olika scenarion som skulle kunna inträffa på arbetsplatsen. Man måste kunna få drömma lite ibland.
Vet ni förresten?
På mitt jobb finns en extremt vacker kvinna. Jag har inga emotionella känslor för henne men hon är så... intressant ändå. Jag tycker om henne, men bara som vän och kollega. hon har en extrem pondus, en en särskild drift och självförtroende som jag gillar. Hon är 60 år gammal. Jag är 24. Det är underligt att jag ändå kan känna en sorts dragning till henne. Jag hade lätt velat kyssa henne, kanske ligga med henne också, men det hade jag aldrig vågat visa. Men det är härligt att ha det där pirret i kroppen och lite småfantasier om olika scenarion som skulle kunna inträffa på arbetsplatsen. Man måste kunna få drömma lite ibland.
Långt uppehåll
Hej!
Det har varit ett förfärligt långt uppehåll från bloggen nu och jag mår nästan lite dåligt över det. Jag har gått igenom ett längre förhållande med en 22 år äldre man, ända tills nu då vi upptäckte att det inte fungerade länge.
Men det har varit en grym tid, jag har upplevt så mycket. För att inne tala om hur mycket jag har fått uppleva kring sex. Min första trekant, mitt första sex på en mer offentlig plats, mitt första poolsex så just det har jag ingenting att klaga på.
Helt ärligt är jag inte så ledsen över att det är slut, i början var jag det men jag har redan börjat drömma om andra män och kvinnor. Drömmar om fler trekanter och kanske till och med orgier, det hade jag inte sagt nej till om jag ska vara helt ärlig. Det som jag inte testat gör mig sååå nyfiken!
Min fantastiska vän. Ett starkt vänskapsband.
När jag började i gymnasiet så hade jag det inte så lätt. Jag var deprimerad sedan innan och skärde mig en hel del. Detta märkte en av mina lärare, att jag inte var med på idrotten, som var hans lektion, att jag ofta drog mig undan och att min frånvaro var hög.
Gången då han tog undan mig efter en lektion, då jag som vanligt inte hade varit med på Idrotten, och frågade hur det egentligen var. brast jag direkt i gråt. Jag grät och grät tills jag fick ont i huvudet och inte kunde få fram något mer, under hela det stunden satt han bara där och hade en hand på mitt knä. Han var så lugn och det känndes som han visste att detta skulle komma och att han då hade förberett sig, allt känndes så bra.
När jag hade återhämtat mig började vi prata, han frågade, jag svarade, han gav sig många händelser ur sitt eget liv och han vann verkligen min tilltro. Han lyssnade verkligen på allt jag sa. Han kom dessutom ihåg det. Allt. Jag kännde att han verkligen brydde sig om mig. VI kom varandra ganska nära och han kändes mer som en kompis än lärare. En av de bästa kompisar jag haft/har. inte för att vi sågs på fritiden eller något sådant men för att vi verkligen lyssnade på varandra, han gjorde saker för mig som nog ingen annan skulle gjort. Han hjälpte mig verkligen ut ur deprisionen.
Nu, när jag har slutat i gymnasiet har jag honom inte längre som lärare. Jag har hört av mig till honom då jag gick igenom en svår period, vi pratade en enda gång då och då pratade vi länge via telefon. Bara den gången hjälpte så sjukt mycket och jag kände verkligen att han stöttade mig och fanns där.
Nu har det gått någrta månader sedan förra gången jag hörde av mig till honom. Jag vill verkligen höra av mig och se hur det är med honom och sådär. Det känns som att de enda gånger jag vänt mig till honom är när jag har mått dåligt eller liknande. Jag vill inte mista kontakten med honom men jag vet inte ett dugg om hur han känner. Troligtvis är ju jag bara en elev i mängden men han sa själv att under alla år han jobbat så han han inte fått ett så starkt band till någon elev. Jag vet bara inte hur jag ska tolka det.
Jag tror inte jag tänder på honom. Han är bara en vän som jag mest av allt vill krypa upp i famnen på när jag känner mig liten, rädd och värdelös. Han får mig alltid på fötter igen. Jag vill bara inte tappa kontakten med honom. Men borde jag fårsöka gå vidare och hitta någon att placera honom med?
Gången då han tog undan mig efter en lektion, då jag som vanligt inte hade varit med på Idrotten, och frågade hur det egentligen var. brast jag direkt i gråt. Jag grät och grät tills jag fick ont i huvudet och inte kunde få fram något mer, under hela det stunden satt han bara där och hade en hand på mitt knä. Han var så lugn och det känndes som han visste att detta skulle komma och att han då hade förberett sig, allt känndes så bra.
När jag hade återhämtat mig började vi prata, han frågade, jag svarade, han gav sig många händelser ur sitt eget liv och han vann verkligen min tilltro. Han lyssnade verkligen på allt jag sa. Han kom dessutom ihåg det. Allt. Jag kännde att han verkligen brydde sig om mig. VI kom varandra ganska nära och han kändes mer som en kompis än lärare. En av de bästa kompisar jag haft/har. inte för att vi sågs på fritiden eller något sådant men för att vi verkligen lyssnade på varandra, han gjorde saker för mig som nog ingen annan skulle gjort. Han hjälpte mig verkligen ut ur deprisionen.
Nu, när jag har slutat i gymnasiet har jag honom inte längre som lärare. Jag har hört av mig till honom då jag gick igenom en svår period, vi pratade en enda gång då och då pratade vi länge via telefon. Bara den gången hjälpte så sjukt mycket och jag kände verkligen att han stöttade mig och fanns där.
Nu har det gått någrta månader sedan förra gången jag hörde av mig till honom. Jag vill verkligen höra av mig och se hur det är med honom och sådär. Det känns som att de enda gånger jag vänt mig till honom är när jag har mått dåligt eller liknande. Jag vill inte mista kontakten med honom men jag vet inte ett dugg om hur han känner. Troligtvis är ju jag bara en elev i mängden men han sa själv att under alla år han jobbat så han han inte fått ett så starkt band till någon elev. Jag vet bara inte hur jag ska tolka det.
Jag tror inte jag tänder på honom. Han är bara en vän som jag mest av allt vill krypa upp i famnen på när jag känner mig liten, rädd och värdelös. Han får mig alltid på fötter igen. Jag vill bara inte tappa kontakten med honom. Men borde jag fårsöka gå vidare och hitta någon att placera honom med?
Att bli älskad
Med den faktan att jag nästan bara tänder på människor som är bra mycket äldre än jag själv kan jag ibland känna mig väldigt ensam här i världen. Folk säger hela tiden till mig att det inte kommer fungera med så stor åldersskillnad. Jag brukar aldrig svara eller ens försöka motbevisa det. För jag vet att det kan fungera i alla fall.
Jag är uppvuxen med mina biologiska föräldrar vars åldrar skilde sig en hel del. 38 år för att vara exakt. Det är nog mycket därför jag inte ser stor åldersskillnad som något negativt, jag har levt med det i hela min uppväxt.
Det faktum att de männen jag ofta faller för nästan alltid är gifta eller i ett stadigt förhållande gör det inte lättare eller roligare att leva med. Visst jag står för att jag tänder på äldre män och kvinnor, jag finner lika stor lycka att se dem, prata med dem o.s.v. som vem som helst men att inte kunna få någon man vill smärtar.
Jag vill bara älska någon som kan älska mig tillbaka. Jag vill också bli accepterad för den jag är och vad jag känner.
Vill inte alla det?
Börja om från början
För att kunna förstå det hela kan jag börja om från början helt.
När jag började i sjunde klass fick vi, några veckor in på terminen en ny lärarinna. Hon var vacker och attraktiv och jag var den enda som verkade gilla henne. Det märkte hon. Alla andra i klassen ignorerade henne och gav henne inte alls den respekt man bör ge en lärare. Jag blev kär i henne på två röda sekunder kändes det som. Dock blev känslorna aldrig besvarade, vilket jag före allt annat hade förstått. Hon var min första riktigta kärlek. Jag var fjorton(tror jag?) och hon var då 45.
Efter henne har jag gått igenom män och kvinnor, en efter en. Hungrat efter dem och velat ha "just henne/honom" till min. Jag har alltid insett, då jag förstått att jag fallit för dem, att jag aldrig skulle kunna få dem då de flästa har haft sina respektive.
Jag har nästan alltid haft någon jag fantiserat om, någon som jag ständigt saknat då jag inte varit med den, någon som fått mig att le, få fjärilar i magen och någon som gjorde det värt att stiga upp på morgonen. De personerna har gjort det undermedvetet men trots det så tackar jag dem för det.
Vissa av dem har fått veta vad jag känt inför dem, andra går fortfarande ovetandes och de som jag har lagt bort mina känslor för, kommer aldrig heller att få veta det.
När jag började i sjunde klass fick vi, några veckor in på terminen en ny lärarinna. Hon var vacker och attraktiv och jag var den enda som verkade gilla henne. Det märkte hon. Alla andra i klassen ignorerade henne och gav henne inte alls den respekt man bör ge en lärare. Jag blev kär i henne på två röda sekunder kändes det som. Dock blev känslorna aldrig besvarade, vilket jag före allt annat hade förstått. Hon var min första riktigta kärlek. Jag var fjorton(tror jag?) och hon var då 45.
Efter henne har jag gått igenom män och kvinnor, en efter en. Hungrat efter dem och velat ha "just henne/honom" till min. Jag har alltid insett, då jag förstått att jag fallit för dem, att jag aldrig skulle kunna få dem då de flästa har haft sina respektive.
Jag har nästan alltid haft någon jag fantiserat om, någon som jag ständigt saknat då jag inte varit med den, någon som fått mig att le, få fjärilar i magen och någon som gjorde det värt att stiga upp på morgonen. De personerna har gjort det undermedvetet men trots det så tackar jag dem för det.
Vissa av dem har fått veta vad jag känt inför dem, andra går fortfarande ovetandes och de som jag har lagt bort mina känslor för, kommer aldrig heller att få veta det.
Om Gerontofil
Vad är en Gerontofil?
En gerontofil är någon som finner äldre människor attraktiva, i en kort beskrivning.
Vem är jag?
Jag är en 22 ärig tjej som länge vetat att jag tänder på äldre, allt från män, och kvinnor runt 30 och uppåt 60. Jag är alltså en Bisexuell Gerontofil. Visst låter det lite galet? Att tända på någon som vore 40 år äldre än sig själv? Jag finner det helt normalt och jag kan bli lika förälskad eller kär i en 55 åring som i en 35 åring. Killar i min egen ålder finner jag sällan attraktiva på det sättet. Tjejer i min egen ålder kan jag däremot finna intressanta ibland.
Givetvis finns det säkert undantag men jag har dessvärre aldrig träffat på någon i min egen ålder som fått mig att falla som en fura. Kanske det ha med åldern att göra? Helt ärligt så vet jag inte och jag bryr mig inte så jättemycket heller. Jag lever på som jag brukar, med lite svackor då och då men med allt större mellanrum och med mindre djup.
I denna bloggen kommer ni få följa mina tankar och känslor genom gerontofilin.
Senast uppdaterad: 2015-02-08
