Börja om från början
För att kunna förstå det hela kan jag börja om från början helt.
När jag började i sjunde klass fick vi, några veckor in på terminen en ny lärarinna. Hon var vacker och attraktiv och jag var den enda som verkade gilla henne. Det märkte hon. Alla andra i klassen ignorerade henne och gav henne inte alls den respekt man bör ge en lärare. Jag blev kär i henne på två röda sekunder kändes det som. Dock blev känslorna aldrig besvarade, vilket jag före allt annat hade förstått. Hon var min första riktigta kärlek. Jag var fjorton(tror jag?) och hon var då 45.
Efter henne har jag gått igenom män och kvinnor, en efter en. Hungrat efter dem och velat ha "just henne/honom" till min. Jag har alltid insett, då jag förstått att jag fallit för dem, att jag aldrig skulle kunna få dem då de flästa har haft sina respektive.
Jag har nästan alltid haft någon jag fantiserat om, någon som jag ständigt saknat då jag inte varit med den, någon som fått mig att le, få fjärilar i magen och någon som gjorde det värt att stiga upp på morgonen. De personerna har gjort det undermedvetet men trots det så tackar jag dem för det.
Vissa av dem har fått veta vad jag känt inför dem, andra går fortfarande ovetandes och de som jag har lagt bort mina känslor för, kommer aldrig heller att få veta det.
När jag började i sjunde klass fick vi, några veckor in på terminen en ny lärarinna. Hon var vacker och attraktiv och jag var den enda som verkade gilla henne. Det märkte hon. Alla andra i klassen ignorerade henne och gav henne inte alls den respekt man bör ge en lärare. Jag blev kär i henne på två röda sekunder kändes det som. Dock blev känslorna aldrig besvarade, vilket jag före allt annat hade förstått. Hon var min första riktigta kärlek. Jag var fjorton(tror jag?) och hon var då 45.
Efter henne har jag gått igenom män och kvinnor, en efter en. Hungrat efter dem och velat ha "just henne/honom" till min. Jag har alltid insett, då jag förstått att jag fallit för dem, att jag aldrig skulle kunna få dem då de flästa har haft sina respektive.
Jag har nästan alltid haft någon jag fantiserat om, någon som jag ständigt saknat då jag inte varit med den, någon som fått mig att le, få fjärilar i magen och någon som gjorde det värt att stiga upp på morgonen. De personerna har gjort det undermedvetet men trots det så tackar jag dem för det.
Vissa av dem har fått veta vad jag känt inför dem, andra går fortfarande ovetandes och de som jag har lagt bort mina känslor för, kommer aldrig heller att få veta det.
Kommentarer
Trackback
